Högtalarens historia började för 250 år sedan. Runt 1760 studerade Leonard von Euler, fysiker och matematiker, hur ljudsvängningen är grund i människans tal. Von Eulers forskning öppnade dörren för nya tankar om att skapa en maskin som kunde återge ljud.
Allt började med vibrationen
Det fanns flera som, liksom von Euler hade studerat ljudet. Forskaren Thomas Young, samtida med von Euler, blev känd för sitt experiment med en stämgaffel. Han lät det vibrera mot ett sotat papper och lyckades på detta sätt visualisera ljudvågor. Oavsett om det var stämgaffeln eller luften så skapades en vibration som blev till ljud. Som exempel finns det ingen luft i rymden och därför kan ljudet inte fortplanta sig – ett krig i rymden skulle vara helt tyst.
Edison och Bell
Under den andra delen av 1800-talet var ljudet inblandat i fler uppfinningar. Thomas Edison uppfann fonografen och Alexander Graham Bell u
ppfann telefonen, även om det sista är omtvistat, och tog ett patent även för högtalaren. Högtalaren skapar ljudvågorna som gör att lyssnarna kan höra. En högtalare gör om den elektriska signalen till ljud med hjälp av de tre huvudkomponenterna spole, permanentmagnet och membran. När Bell patenterade högtalaren vann han erkännandet som ”högtalarens fader”.
Högtalarsystem
Trumhinnan vibrerar när ljudvågorna når den. I innerörat förvandlas vibrationerna till elektriska signaler som går till hjärnan. En ljudvåg färdas snabbt – cirka 331 meter per/sekund.
Allt större krav på ett naturtroget ljud pressade fram ny utveckling. Ett membran i högtalaren kunde inte återge hela frekvensområdet som behövdes för att skapa en naturlig känsla. Man började därför att kombinera flera högtalare i ”paket” och ”system” där stora membran kunde återge bas och små membran en högre frekvens. I kombination skapades ett mer naturtroget ljud.